Ledare. Somar Al Naher.

2021-09-11 03:00
Bild: Richard Drew/AP/TT
Puffetikett
Dagens ETC

Den repressiva staten har stärkt sitt grepp efter 11 september

Vi har alla mer eller mindre blivit förlorare i den så kallade kampen mot terrorismen. 

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per månad. Avsluta när du vill.

För 20 år sedan blev världen annorlunda. Attacken den 11 september ledde till att USA:s utrikespolitik blev än mer aggressiv. Men även de övriga länderna i västvärlden naggade rejält på demokratin och det öppna samhället. Staterna gjorde det självmant genom att intala sig själva att det är för invånarnas eget bästa och säkerhet.

Vi har alla mer eller mindre blivit förlorare i den så kallade kampen mot terrorismen.  

Internationellt fick vi skärpt terrorlagstiftning, ökad kontroll och övervakning av datatrafik och telefonsamtal. Sverige genomförde FRA-lagen. 

I maj i år fälldes dock Sverige i Europadomstolen för brister i FRA-lagen. Enligt domstolen bryter lagen mot rätten till skydd för privatliv i Europakonventionen när vi bland annat lämnar ut uppgifter till andra länder eftersom det inte finns någon garanti för att de länderna i sin tur skyddar denna information. 

Domen visar hur snabbt och långt Sverige liksom många andra stater passade på att gå i frågan om övervakning.  

Kanske utvecklingen hade inträffat oavsett men 11 september har lagt en våt filt över diskussionen, det är svårt idag att kritisera integritetskränkande lagar och beslut utan att framställas som naiv. Även med ett domstolsbeslut som visar att kritikerna hela tiden har haft rätt.  

Det kanske mest anmärkningsvärda beslutet som den svenska regeringen har fattat i kölvattnet av 11 september var att låta CIA terroriststämpla Ahmed Agiza och Mohammed Alzery, egyptiska regimmotståndare som sökte asyl i Sverige. I december 2001 avvisades de och fördes bort av amerikanska maskerade agenter in i ett CIA-chartrat plan som landat på Bromma flygplats i Stockholm. Det hela var mycket dramatiskt, egyptierna fick sina kläder avskurna, de fick bindel för ögonen, kedjades till händer och fötter, de försågs med stolpiller och var sin blöja. Så flögs de iväg till Hosni Mubaraks Egypten där de blev torterade. 

Avvisningsbeslutet har bland annat kritiserats av FN:s tortyrkommitté och Europarådet.  

Men de ödesdigra beslut som kanske mest präglat vår omvärld de senaste 20 åren är USA:s beslut att inledda krig mot Afghanistan i oktober 2001 och senare mot Irak 2003, med Storbritannien och andra allierade. 

USA:s hämndaktioner för attacken mot tvillingtornen har bara fött ännu mer våld och misär. Vilket dagens Irak och Afghanistan visar. Irak har varit ett blodbad och kaos sedan dess. Amerikanerna hade ingen plan för vad som skulle hända efter ”Operation Iraqi Freedom”. När statsapparaten föll och före detta irakiska soldater blev arbetslösa blev de lätta byten för olika sekter. 

Sunnimuslimer som hade varit skyddade och favoriserade av Saddam Hussein hamnade plötsligt på samhällets botten. I detta kaos kunde IS växa genom att framställa sig som den sekt som kunde skydda sunnimuslimer.  

Att USA dessutom begick en rad övergrepp mot civila i Irak gjorde inte situationen bättre. Inte minst avslöjandet om missförhållanden på fängelset Abu Ghraib, och tack vare visselblåsaren Chelsea Manning läckte en video från 2007 som visar hur en amerikansk militärhelikopter dödar en grupp oskyldiga civila i Bagdad. 

I det stora och det lilla, allt hänger ihop.

I Sverige och Europa fick de demokratiska rörelserna sig en rejäl törn 2001. I slutet på 90-talet och början på 00-talet präglades många sociala rörelser av globalisering och internationell solidaritet. Unga människor reste runt i Europa och deltog på olika demonstrationer mot de ojämlika villkoren mellan rika och fattiga länder. Framför allt stod skuldavskrivning för de fattiga länderna högt på dagordningen. I juni i Göteborg 2001 samlades över 50 000 personer för att demonstrera bland annat mot den dåvarande presidenten George W Bush som var på besök under EU-toppmötet. Men kravallerna och konfrontationen mellan polis och demonstranter slutade med att polisen sköt skarpa skott rakt in i en folkmassa. En polisinsats som blev hårt kritiserad efteråt.  

Många beskriver händelserna i Göteborg som en epok som dog där och då, en generation av unga människor tappade tron på politikens möjligheter. Efter 11 september blev det inte bättre, länderna slöt sig inåt. Den repressiva staten stärkte sitt grepp. 

Terrorismen har på sätt och viss segrat.